Svar på tal från vänsterkanten

I min krönika i GT och på Helagotland kritiserade jag Region Gotland för hur man har hanterat frågan om idrottshallar och badhus på Gotland historiskt, vilket lett till ett akut läge där barnen och breddidrotten är förlorarna.

Du kan läsa hela krönikan här.

Nu har Vänsterpartiet genom Brittis Benzler svarat på den krönikan i en insändare (den kan du läsa i sin helhet här).

I mångt och mycket är jag och Brittis Benzler överens. Och jag gläds åt hennes engagemang för just gymnastik som ligger mig personligen varmt om hjärtat.

Hon skriver att man under den förra mandatperioden faktiskt byggde arenahallen på Visborg, och undrar retoriskt om det inte var den som var prioriterad. Även där har hon rätt, arenahallen var prio eftersom våra representationslag i de stora inomhusidrotterna spelat på dispens i lilla Södervärnshallen i många år.

Men problemet är så mycket större än så, och arenahallen löser knappast de problem som ishockeyn, friidrotten, ridsporten och simningen har.

Och att den är byggd gör knappast de historiska misstag som politiken gjort på Gotland när det gäller obefintlig anläggningsstrategi mindre.

Nu kan man hävda att det inte är någon idé att älta misstag som gjorts för länge sedan, och däri finns en poäng. Men om vi inte lär av dessa misstag kommer de att upprepas igen i framtiden.

Tilläggas kan, apropå missförstånd som uppstått angående vad jag skrev om ridsporten och att det borde finnas en kommunal arena, att jag inte menar att regionen ska driva en sådan verksamhet. Det får man inte, enligt en dom i förvaltningsrätten gällande en anläggning i Härnösand.

Däremot kan man äga och hyra ut.

Den som vill förkovra sig i hur det kommunala stödet till ridsporten ser ut i landet kan läsa den här digra rapporten.

Utan detta kommer vi aldrig lyckas

Jag var på Kraftskivan i onsdags, ett slags nätverksträff arrangerad av Företagarna som syftar till att på olika sätt utveckla Gotland. Ett nyttigt initiativ, och en bra uppslutning från näringsliv, region och länsstyrelse.

Rent konkret diskuterades det mycket kring hur Gotland ska kunna attrahera kompetenta människor, både att få dem att flytta hit och att får dem att stanna kvar.

I min grupp pratade vi mycket om att Gotland måste synas i rätt sammanhang på fastlandet, besöka olika jobbmässor och lärosäten för att tala om vad vi har och vad vi kan erbjuda i form av livskvalitet, miljö och arbetsplatser.

Vad vi inte pratade särskilt mycket om var bostadsproblematiken, vilket vi kanske borde ha gjort. I dagens Gotlands Allehanda berättar familjen Grundström om hur de tvingades lämna Gotland efter att i ett års tid förgäves sökt efter en permanent lägenhet.

Enhetschefen för tillväxtfrågor Nils-Erik Selin sa i artikeln att ”Att hjälpa folk att få bostad är inget vi ägnar oss åt på Region Gotland”.

Samtidigt har Inflyttarbyrån lagts ned, och vi vet alla att Gotlandshems bostadskö är ett haveri där tio år inte är orimlig väntetid för en bostad.

Om Gotland ska en chans att lyckas locka hit kompetens räcker det inte med bilder på raukar i motljus, fin statistik om skolor och rapporter om livskvalitet. För om människor inte har någonstans att bo blir det väldigt svårt att flytta.

Det kommer fler delar i GA:s serie om bostadskrisen på Gotland, och ett tips är att ansvariga på regionen bör läsa den noga.

 

En annan sak som brukar komma upp i diverse diskussioner av Kraftskivans slag är att media borde skriva fler positiva nyheter. Jag har jobbat här sedan 2007, och är relativt luttrad vid det här laget och jag vet hur mekanismerna fungerar.

Hundra positiva artiklar är lika många som en negativ, eftersom det är den man lägger på minnet.

Med detta sagt så kan vi naturligtvis bli ännu bättre på att lyfta fram positiva exempel, och vi lägger en hel del tid på det redan i dag när vi spånar jobb och reportageidéer. Näringslivet får stort utrymme och vi blir alltid lika glada när vi kan berätta framgångshistorier som den om det lilla creperiet i Stenkyrka, om nya satsningar på måltidsturism, eller framgångsrika gotlänningar i världen.

Har ni goda exempel, bra historier eller bara en idé om en person som jobbar hårt i det tysta, tveka inte att höra av er till oss. Chansen är stor att vi kommer att uppmärksamma det!

 

En annan idé som bollades vid matbordet var att vi borde vinjettera näringslivsmaterialet i tidningen, eller ha fasta sidor för detta.

Det kommer dock inte att hända eftersom vi vet att det bästa sättet att exkludera läsare är att sätta vinjetter på saker. Vill man nå många och kunna överraska är det mer effektivt att låta material samsas på ”vanlig” nyhetsplats.

Däremot har vi vår sida Affärslivgotland.se som är en undersida till Helagotland.se där ekonomi och näringslivsmaterial samsas.

Fredagen den 6 september är det dessutom höstpremiär för Mediabaren, även det en del i Gotlands Medias satsning på näringslivsfrågor.

Den här gången får ni inte missa det! Vi har superfina gäster. Eller vad sägs om vår nya landshövding Anders Flanking? Han får sällskap av Marie Loob, tidigare vice vd på Svenska Spel och nu ny hälsodirektör på Region Gotland, och Magnus Frej, superentreprenören i Fårösund som på kort tid genomfört flera spännande satsningar!
Vi öppnar klockan 17 på Wisby Strand, programmet börjar 17.30. Fri entré såklart som vanligt och alla är välkomna.

Kan du inte komma dit så kan du följa programmet live på Helagotland.se, och även titta i efterhand!

 

Regionens sjabbel drabbar barnen - igen

Hanteringen av Västerhejde skola hör inte till Region Gotlands finaste exempel på hur saker ska skötas.
Och det är först och främst barnen som drabbas, och även personalen.

Jag vet eftersom jag har två barn som går där.

LÄS MER: Tvingas till längre skoldagar efter räknefel

Det har gått snett hela vägen. Från det att regionen i årtionden blundat för arbetsmiljöproblemen och de nedgångna lokalerna, helt utan plan för barn och personal, samtidigt som skolan fyllts på med allt fler elever. Det var engagerade föräldrar som lyckades åstadkomma förändringen genom att sätta press på politikerna.

Anledningen att man sköt på renoveringen år efter år efter år var att man utredde om en ny skola skulle byggas någon annanstans. Den utredningen kostade fyra miljoner och ledde till precis ingenting. Jo, att renoveringen försenades och att barnen drabbades och att skattepengar gick upp i rök.

När renoveringen väl gjordes lyckades man inte säkerställa att eleverna fick den undervisning de har rätt till enligt skollagen eftersom skolskjutsarna till evakueringsskolan gick på lektionstid.

Detta fortsatte under hösten, trots att personal påpekat detta har det dröjt till nu att åtgärda probemet.

Tilläggas kan att barnen fortfarande inte har någon matsal, utan får äta i bygdegården som saknar kök och knappast är anpassad för skolluncher. Skolbiblioteket, som ska finnas enligt skollagen, saknas också och ingen plan för detta finns kommunicerad.

”Säll är den som har till rättesnöre att man nog bör tänka efter före” skrev Tage Danielsson. En passande beskrivning av hur Region Gotland hanterat Västerhejde skola.

Liberalerna har tappat kompassen

Efterlysning: Liberalerna på Gotland har tappat sin kompass.

På torsdagen kom beskedet att L väljer att hoppa av som medarrangörer av minnesceremonin över Kristallnatten som arrangeras i Visby. 

Överraskande är bara förnamnet. Genom att skicka ut ett pressmeddelande på det sätt man gör, och med andra ord markera MOT ceremonin, är exempellöst.
Kristallnatten blev plötsligt parti- eller blockpolitik på något vrickat sätt.

Liberalerna vill på detta helt missriktade sätt lyfta kommunismens brott mot mänskligheten under 30-talet. Den specifika anledningen till bojkotten formuleras i pressmeddelandet:

"Förbundets ställningstagande baseras på att det gemensamma uttalande som skall läsas upp helt bortser från 1930-talets stora brott mot mänskligheten som begicks i det kommunistiska Sovjetunionen, då åtskilliga miljoner oliktänkande mördades, och ännu fler fängslades, deporterades och torterades".

Det ingen som förnekar det Stalin gjorde. Men Kristallnatten handlar inte om den saken. Det är en manifestation mot nazism i alla dess former. Vad Liberalerna åstadkommer med detta är oklart, men inte blir det något gott i alla fall.

Att på detta sätt relativisera nazismens brott bara för att man inte samtidigt uppmärksammar andra brott mot mänskligheten är minst sagt bekymrande.

Agerandet av den gotländska styrelsen (som tydligen mangrant står bakom beslutet) kritiseras inte helt oväntat från många håll. Den fränaste kritiken kommer från det egna ungdomsförbundet:

"Jag skäms över att vi står på samma sida som SD i det här, det är ju sådan retorik man brukar höra från högertroll", säger Anna Hallbom, Liberala ungdomsförbundet.

Det finns väldigt många exempel på mänsklighetens grymheter, fruktansvärda övergrepp som genomförts över hela världen. Dessa ska inte förminskas eller glömmas bort.

Men Liberalerna förminskar faktiskt nazismens systematiska och industriella utrotande av judar genom sitt agerande.

Om någon hittar den försvunna kompassen, hör gärna av er så att vi kan hjälpa de vilsna liberalerna hem igen.

Gotland är dyrt - men trevligt

På Gotland är vi proffs på besöksnäring. Och konstigt vore det annars, eftersom vi är ett av landets absolut populäraste besöksmål.

Men bra kan alltid bli bättre, och den stora enkät som Gotlands Förenade Besöksnäring låtit genomföra är ett viktigt verktyg för att ytterligare kunna vässa vår kompetens inom den här viktiga näringen.

Jag förutsätter att undersökningen kommer att analyseras noggrant och även ligga till grund för gemensamma satsningar för att lyfta de bitar där vi se förbättringspotential, och inte tappa mark inom områden där besökarna är nöjda.

I den positiva änden konstaterar jag att lokalbefolkningen hyllas! Gotlänningar är trevliga, tillmötesgående och gästfria.

Besökarna tycker också att Gotland har mycket att erbjuda förutom sol och bad, och nästan alla ger ett överbetyg i hur nöjd man är med sin senaste vistelse. Familjevänligt, tryggt, och med mängder av intressanta kulturella upplevelser.

På minuskontot hittar vi inte heller några överraskningar. Gotland är dyrt. Eller upplevs i alla fall som dyrt, vilket i slutänden får samma konsekvens för ön som besöksmål. Dyrt att resa hit, dyrt att bo, dyrt att äta, och dyrt att gå på aktiviteter.

Vi som bor här har vant oss vid att glassen är dyrare under högsäsong, liksom maten och den kalla öl man vill skölja ned den med.

Priser på såväl färjor som flyg, boenden och restauranger har alltid varit en stor fråga, och den här undersökningen visar att den diskussionen bör fortsätta.

Men avslutningsvis det mest positiva, priser till trots: Nästan alla kan tänka sig att komma tillbaka inom två år, och kommer dessutom rekommendera andra att åka hit!

Den här bloggen kommer handla om aktuella nyhetshändelser. Och en del om inte särskilt aktuella händelser. Dagsformen avgör. Hör gärna av er!


Bor: Vibble


Yrke: Redaktionschef på helagotland.se och Gotlands Tidningar


Intressen: Spelar fotboll i IFK Visby, fotbollsdomare, seglar tvåmänning, och försöker i största allmänhet få tillvaron att bli en dräglig plats att befinna sig i.


Motto: If you have five dollars and Chuck Norris has five dollars, Chuck Norris has more money than you.

Bloggar