Här kommer hjältarna från Visby

Det är klart nu. Visby IBK förverkligade det alla som spelat och arbetat i föreningen drömt om i snart 20 år.

Nästa säsong spelar Visby Innebandyklubb i Svenska Superligan och det efter en enastående kvalfinalserie mot Team Thorengruppen.

Redan ett par dagar före den fjärde matchen hade sittplatserna i Ica Maxi Arena sålt slut och marknadschef Hasse Pedersén kunde luta sig tillbaka i sin fåtölj och njuta.

Han är en av de största eldsjälarna i klubben och har fungerat som A-lagstränare, ordförande, sportchef och marknadschef sedan han värvades från Graip 1995. Nu kom lönen för de åtskilliga timmar han lagt ner och alla marknadsföringskampanjer han sjösatt.

Hans Pedersén är givetvis inte ensam. Det är många som står bakom den här klubbsagan som började den 29 augusti 1988 när Nicklas Permerud, Daniel Larsson, Emil Borg och förstås Per Viberg grundade klubben.

Visby IBK har alltid varit pionjärerna inom gotländsk innebandy.Den har gjort det som andra sett som omöjligt och den har aldrig varit rädd för att sticka ut hakan även om det resulterat i att man fått en snyting på densamma.

Givetvis har det stuckit i ögonen på människor, men säga vad man vill. IBK har alltid tagit smällarna, rest sig och fortsatt att sträva mot toppen.

I kväll är det ingen som trampar på Visby IBK. Den här gången är det Visby IBK som skrattar sist och det är synnerligen välförtjänt.

Nu är den sportsliga biten i kapp.

I björkarnas stad är frågan om knopparna slår ut i år. Thorengruppen och Dalen (dam) är utslagna och stadens suveräna damlag Iksu hänger löst i SM-semifinalen.

I går fick Umeålaget som åkte ur SSL så sent som 2018 uppleva bland det mäktigaste du kan uppleva som innebandyspelare i Sverige.

En fullsatt Ica Maxi Arena visade att man i sina bästa stunder kan ge gamla fina Södervärnshallen en match i ljudvolym även om det krävdes dubbelt så många åskådare.

Det var karnevalstämning under slutminuterna och volymen öronbedövande.

Visby IBK fick än en gång gå in i tredje perioden i underläge, men den här gången var det bara ett mål och det käkade man upp fort.

– Vi visste att vi skulle vända och det visste Thoren också, sade Tommy Bolin efter slutsignalen.

Då stod det 7–6 på resultattavlan.

Det matchvinnande målet satte klubbikonen Wilmer Viinamäki och det gjorde slutet på den här matchserien perfekt.

Han är en ikon i Visby IBK.

Det var en sådan där kväll man aldrig ville skulle ta slut.

En kväll där idrottshistoria skrevs och det mäktigaste jag upplevt på ett par decennier.

Bara för att få lite perspektiv på saker och ting.

Senast en gotländsk förening i en stor lagsport (herrar) var representerad i högstaserien var Bysarna Speedway 1997 och pratar vi bollsport så får vi gå tillbaka till VIF Gute Handboll 1982-1983.

Visby IBK firar ikväll avancemanget och i morgon vaknar spelarna som kungar.

Vem hade trott det efter en november där klubben tog tre av tolv poäng och var tre poäng ifrån nedflyttningsplats.

Tränare Niklas Hovivuori fick ta konsekvensen sportchef Joakim Bandholtz återvände en tredje gång som tränare.

Jag var en av alla som kritiserade klubbens beslut om att låta ytterligare en tränare hamna på schavotten.

Den här gången visade det sig bli en fullträff.

Joakim Bandholtz rätade upp ett lag som hamnat i slagsida och därefter växte självförtroendet och segarna började radas upp.

Individualisterna blev lagspelare och nu var det motståndarna som vek ner sig.

Efter onsdagens seger kan vi summera effekten av tränarbytet: 15 segrar, en oavgjort och två förluster. Hatten av!

Nu väntar spel i Svenska Superligan 2019-2020.

Det kommer att krävas både en större organisation och budget.

Det kommer att fattas en del svåra beslut för alla spelare håller inte på SSL-nivå.

Jag skulle uppskatta att föreningen behöver värva en femma för att klara nytt kontrakt och det arbetet har Joakim Bandholtz påbörjat.

I nuvarande spelartrupp vet vi att Christoffer Lindberg slutar.

Men det är det enda.

Jag har svårt att tro att nyckelspelare som Wilmer Viinamäki, Martin Stolt och Marcus Jovic med flera kommer att hoppa av tåget nu.

En spännande och hektisk silly season väntar.

Svenska Superligan jublar förstås över Visbys avancemang.

Och är bara att gratulera. Ligan får nu en klubb som kommer att sätta färg.

Här kommer laget från Gotland som trots att man spelade på näst högsta serienivå hade det femte bästa publiksnittet i landet.

Visby IBK sportsliga verksamhet har äntligen hunnit i kapp den organisatoriska.

Innebandyn på Gotland glöder.

Unika filmer som ger rysningar

NOSTALGI Jag har hittat en påse guld och för en stund kunde jag släppa tanken på covid-19 och att allsvenskan är uppskjuten.

Det kändes som att jag vunnit på lotteriet när jag surfade in Gotlands idrottshistoriska förenings webbplats.

Hur många reportage har jag skrivit om gamla klassiska upplagor av gotländska idrottslag. 

I "Tillbaka till klassikerna" försökte jag få er att hoppa in i min tidsmaskin för att återuppleva stunder som flytt.

Ni hittar alla reportage i "Tillbaka till klassikerna" här.

Trodde jag i alla fall, men Kjellåke "Kjellis" Nordström gör ett fantastiskt arbete med att bevara den gotländska idrottshistorian. Tack för ditt engagemang!

Och först nu insåg jag att det faktiskt finns ett fantastiskt videotek på gotlandsidrottshistoriska.se.

Och med några av de händelser jag själv aldrig fått uppleva.

Tidsdokument som får mig att rysa - länkar längst ner.

Ta VIF Gute Handbolls glansdagar i början av 1980-talet då klubben gjorde ett par säsonger i allsvenskan (högsta serien).

Jag var bara ett par äpplen hög då och upplevde inte den idrottsklassikern. 

Nu får jag chansen att ta tidsmaskinen tillbaka till säsongen 1982-1983 för att se VIF Gute möta serieledaren och sedemera svenska mästarna IK Heim i en kokande Södervärnshallen fylld till sista plats.

IK Heim med Claes Hellgren och Björn Jilsén mot Gute med spelare som Sanny, Svenna och Stuxa för att nämna några.

Hela den matchen väntar där på er.

Jag säger inget hur det slutade. Ni får kolla själva.

Finns även en match mot Kroppskultur.

 

****

Men det stannar inte vid handbollen utan det finns massor med andra godbitar som tre matcher från VIF Gutes år i division 1 norra där man var på väg att spela till sig en kvalplats till allsvenskan.

På sidan finns 16-delsfinalen i Svenska Cupen mellan Gute och IFK Göteborg i sin helhet.

IFK Göteborg med flera spelare som året före grävde guld i USA. Ni som vet, ni vet. Kort före mötet med Gute spelade "Blåvitt" mot Bayern München.

Spelare som Thomas Ravelli, Jesper Blomqvist, Stefan Rehn och Joachim Björklund mot lokala hjältar som Vladimir Kapustin, Niclas Hansson, Jeppa Hammarlund och med Patrik "Haparanda" Nilsson som gör sitt livs match.

Domare: Rune Larsson, Bandhagen (även känd som domaren som gjorde mål från Grötlingbo).

Det finns även ett par seriematcher med Gute från samma tidsepok.

 

**

Visby Ladies guldmatch är en annan som jag missade eftersom jag då var stationerad på annan ort och tvingades nöja mig med TV-inslag.

Nu finns guldmatchen mot Luleå ute och den är trots att jag visste resultatet ändå superspännande.

 

*

Jag hoppas fortfarande på något sätt komma över videomaterial från Roma IF:s säsong när Alexei Salomatin och Evegeny Chizmin tog klubben till playoff till elitserien.

Likaså skulle jag älska att få återuppleva speedwayklassikern Bysarna-Indianerna som säkrade guldet 1988.

Sitter något av detta - hör av er.

 

Här nedan lite nostalgifrossa:

VIF Gute-IK Heim 1982-1983 (hela matchen)

Allsvenskan i handboll. Högra klippet.

VIF Gute-IFK Göteborg 1995 (hela matchen)

16-delsfinal i Svenska Cupen. Klippet längst ner till vänster.

TV-inslag från om VIF Gute

TV-reportage av Mats Nyström. Matchbilder Göteborg, Djurgården mm. 1994-1995.

SM-guld Visby Ladies

Tv-inslag samt hela guldmatchen. 2005.

Dalhem IF, SM-semifinal

TV-reportage av Sten Rosenberg. 1987.

Mattias Sunneborg hoppar 8,15 i GP på "Vallen"

TV-inslag 2001.

Roma IF-Kina 

Roma mötte Kinas landslag på klassiska Romarinken. Inget ljud, men dräkterna...

Kan sportchefen tända en stjärna till?

Silly season Det blev två säsonger med Daniel Marmenlind i Visby Roma.

Två lysande säsonger och efter sig lämnar han ett stort tomrum som sportchefen nu ska fylla.

Det lär stå högst upp på att André Lundholms att-göra-lista.

Mission impossible? Klart att det kommer att bli svårt. Knepigt är bara förnamnet, men omöjligt? Pyttsan.

André Lundholm har varit i samma situation flera gånger tidigare och är det något som han verkligen ska hissas för så är det den starka målvaktstradition han byggt i Visby Roma.

Marcus Lundell och Jonatan Bjurö kom gjorde succé och lämnade. Sammy Gustafsson kom in och stängde igen fullständigt.

Gustafsson spelade med stora smärtor den sista säsongen i Visby Roma och missade många matcher och inför 2018-2019 valde Lundholm att inte erbjuda ”Super-Sammy” nytt kontrakt.

Istället valde han att satsa på en ung och utvecklingsbar 20-åring.

Daniel Marmenlind hade varit given i samtliga landslag upp till J20, men behövde kontinuerlig speltid på seniornivå. Visby Roma kunde erbjuda detta och utväxlingen blev precis så bra som man hoppades på.

Beslutet att byta målvakt skulle visa sig vara det riktiga.

Marmenlind höll hög division 1-klass med en räddningsprocent på 93 procent i snitt. I höstas gjorde han det så bra att hockeyallsvenska Västervik lånade honom och bara ett dygn efter att säsongen tagit slut i mötesrum i Johanneshov presenterades Marmenlind som Västervikspelare.

Sammy Gustafsson gjorde bara sju matcher i moderklubben Lindlöven innan skadorna satte stopp. Marmenlind hann med 76 i Visby Roma.

 

Det ska bli intressant att se hur Lundholm väljer att ersätta Marmenlind.

Blir det en ung och utvecklingsbar keeper eller ett mer etablerat namn?

Filip Lindblad kom in i fjol och såg spännande ut i de starter han fick, men är han redo att ta förstaspaden?

Idag är Sammy Gustafsson målvaktstränare i Kiruna AIF.

Tomheten stor, men hockeyn gör rätt

COVID-19 Jag kommer på mig själv med att sjunga "Imse vimse spindel" när jag tvättar händerna på jobbet.

Jag skrattar till för mig själv.

Känslan av att leva i en i den eviga raden av katastroffilmer har knappast varit större.

Nu är det verkligheten vi lever i och fortfarande vet vi inte hur länge eller på vilket sätt Corona kommer att påverka oss.

Vad vi vet är att det kommer att produceras mängder av filmer i ämnet och att "Covid-19" är en perfekt titel.

Vad vet också att viruset är på riktigt och för sportnördar som mig blev det högst påtagligt när matcher spelas inför tomma lätare eller när säsonger avslutas i förtid.

Svensk basket var en av de första med att blåsa av säsongen.

Luleå (dam) och Borås (herr) som ledde respektive liga utsågs till svenska mästare.

Innebandyn velar i vanlig ordning och valde i lördags att trycka på paus. 

När det kommer till distriktsnivå är alla serier avslutade medan Endre IF får tränar vidare till Svenska innebandyförbundet kommer med ett slutligt beslut.

Ishockeyn går på en tredje linje. Här valde man att inte dela ut något SM-guld utan gör en omstart till hösten med samma serieindelning.

Jag tycker att ishockeyn gör det enda rätta och det är stort av Stefan "Skuggan" Nilsson, general manager i Luleå Hockey som vann SHL överlägset att konstatera till TT:

– Vi har inte spelat om SM-guldet på rätt sätt och då känner inte vi att vi på något sätt är ett värdigt mästarlag. Vi accepterar och förstår beslutet och vi lägger ingen energi på att vi inte vann.


Samtidigt som beslutet att avbryta säsonger är det rätta så är det snopet.

Ta Visby Roma som hade ena skridskon i kvalserien till Hockeyallsvenskan när säsongen avbröts. 

André Lundholm, sportchef är inne på det själv och känslan är att Visby Roma hade kunnat göra en helt okej kvalserie.

I hemmamötet med Troja-Ljungby slog Visby Roma sitt eget publikrekord och känslan är att det rekordet var på väg att putsas ytterligare. Nu blev "Säckens" sårkar blåsta på konfekten.

 

Det ska bli väldigt intressant att se hur innebandyn agerar framöver. Beslut ska fattas senast den 23 mars.

Gör man som basketen och utser Falun (herr) och Iksu (dam) till svenska mästare eller trycker man som hockeyn på reset-knappen likt ishockeyn? 

Det senare alternativet skulle isåfall ge Visby IBK SSL-platsen tillbaka.

Men till att vi vet.

Ta hand om er och tvätta händerna.

En mardröm för Visby Roma eller?  

PLAYOFF 3 Jag gick och hoppades på Mariestad – fortfarande med fjolårets playoff-möten i färskt minne.

Men det var ingen som ville möta Visby Roma i playoff 3 och det kan man ju förstå.

Kvar blev Troja Ljungby som säkrade en plats genom åren haft lätt för Visby Roma och trots allt hoppades på gotländskt besök.

Hade någon frågat mig inför playoff om hur en matchserie i bäst av tre matcher mellan Visby Roma och Troja Ljungby hade slutat så hade jag direkt sagt: 2-0 till Troja.

Nu vet jag inte. 

Statistiskt sett är Troja Ljungby skyhög favorit förstås och med hemmaplansfavör i en tredje och avgörande på det.

Men. Visby Roma är oberäkneligt och 8-2-krossen mot Borlänge är väl ett tecken på detta.

Visby Roma har en förmåga att växla upp när det kommer till de här matcherna och fragmenten av ett vinnande spel har på senare tid blivit allt hållbarare.

För Visby Roma gäller det att vinna första matchen – som man gjort mot både Lindlöven och Borlänge. Då går Troja Ljungby knappast säkert hemma i Ljungby Arena.

Troja Ljungby var illa ute i playoff 2 mot Boden, men hämtade sent upp ett tvåmålsunderläge och tvingade fram en förlängning som avgjordes först i tredje förlängningsperioden.

Med risk för att låta som en gammal repig LP-skiva så är receptet att bibehålla de starka spelet i Special teams. Givetvis kan ingen kräva att Visby Roma fortsätter att ligga på hisnande 42,86 procent. Särskilt när man ställs mot playoff-spelets säkraste boxplaylag. Troja Ljungby har bara släppt in ett mål på 17 tillfällen mot Strömsbro och Boden.

Desto tuffare har smålänningarna haft det i PP där man bara gjort tre mål på 29 tillfällen. Å andra sidan var man ett av allettan södras bästa i båda spelformer.

Visby Roma har burits fram av Teemu Huttus femma. Jag har hyllat honom tillräckligt mot slutet och nu har också kedjekamraterna Ryker Leer och Mikael Hedlund kommit igång.

Hedlund har fyra mål på de tre senaste matcherna. Varning utfärdad i Småland.

Får heller inte glömma snabbe backen Erik Palm som har sju målgivande passningar så här långt.

Den femman måste fortsätta producera på toppnivå, men det är dags att även andra formationer börjar prestera offensivt i större utsträckning.

Borlänge gick hårt på enstaka stjärnor, medan Troja är ett betydligt jämnare lag med flera producerande formationer.

Spännande målvaktsmatch väntar. Daniel Marmenlind har redan överglänst Isak Mantler (Lindlöven) och Alexander Johansson (Borlänge) nu väntar Wictor Ragnewall som är den vassare av de tre.

Den matchen i matchen är en nyckel till seger.

Visby Roma har hamnat i underläge i fyra av sex matcher så här långt och kommit tillbaka i två av dessa. I de matcher där Visby Roma gjort första målet har man stängt matcherna.

Det är skönt för ”Säckens” sårkar att ha med sig.

Troja har liknande statistik, men mot mer beskedligt motstånd.

Jag nämnde tidigare att historiken talar för Troja Ljungby.

I allettan neutraliserade man Visby Roma i båda matcher och särskilt i Ljungby arena. Det mötet vann Troja med 3-0 och Visby Roma fick inte till ett enda skott på mål i första perioden.

Troja Ljungby har nio segrar på de tio senaste mötena med Visby Roma.

Lagen möttes i playoff 3 2015-2016 och då vann smålänningarna i två raka 3-2, 2-1.

Tisdagens matc blir den 35:e sedan Einar Engström senast gjorde mål för Visby Roma. Då mötte och vann Visby Roma över just Troja Ljungby. 

Visby Romas publiksiffror i hemmamötena med Lindlöven och Borlänge har varit glädjande och man snittar 1448 personer. Tryck kommer det att bli även mot Troja där klubben vädjar om att publiken ska förköpa biljetter för att det ska gå så smidigt som möjligt.

För er som inte kommer att vara på plats på tisdagen: Jag liverapporterar på Helagotland.se.

Häng med!

Slutspelsjokrarnas slutspelsjoker

I fyra år har vi alla väntat på dagen.

Jag hade ärligt talat slutat tro på att det skulle hända trots att jag visste att hon tränade till och från med laget.

Men måndagen den 2 mars klockan 17.30 kablades nyheten om Anna Jakobssons comeback ut.

Detta var precis vad alla endreiter behövde efter att förra veckans trista nyhet om att Sara Steens säsong var över.

Och visst kittlar det även för oss som bevakar Endre IF och har sett Annas resa från Hansa-Hoburg till landslaget.

Jag tar för givet att Anna Jakobsson haft en stående inbjudan sedan hon stormade ut ur hallen efter den bittra strafförlusten i SM-semifinalen 2016.

Anna Jakobsson hade då gjort 15 säsonger i Endre IF och över 500 mål.

De sex sista SSL-säsongerna gjorde hon minst 70 poäng (inklusive slutspel).

När Anna Jakobsson lämnade SSL var hon en av världens bästa spelare och hade målrekordet över en SSL-säsong (54 mål på 26 matcher, 2012-2013), vilket senare togs över av Iksus Veera Kauppi (60 mål, 2018-2019).

Nu firar Endre ner tröja #17 från taket och redan på fredag kan comebacken ske i Tibblehallen mot ärkefienden och svenska mästarna Täby i en match som med största sannolikhet har en extra hemmamatch i potten vid en eventuell femte och avgörande kvartsfinal.

Skulle inte förvåna mig det minsta om den kvartsfinalen spelas mellan just Endre och Täby.

Ständigt detta Täby.

 

Vad kan vi förvänta oss av Anna Jakobsson då?

Att hon ska producera mål som senast hon spelade i SSL är kanske för mycket begärt.

Fyra år är en lång tid och innebandyn har utvecklats sedan dess.

Anna Jakobsson själv tydlig med att hon inte skulle göra det om hon inte kände att hon skulle tillföra något.

Och var så säkra: Tillföra kommer hon att göra på många sätt.

Inte minst genom sin erfarenhet, vinnarinstinkt och envishet.

Det är ändå en spelare som avgjort VM-finaler.

En spelare som med sin blotta närvaro kommer att få medspelarna att tro på det.

Och om Endre nu kan traggla sig förbi en kvartsfinalserie så är Anna Jakobsson den mest spännande slutspelsjoker du kan värva efter att övergångsfönstren är stängda.

Nu fanns hon i korridorerna och helt plötligt blev söndagens match mot IBK Dalen högintressant.

Tidigare säsonger har hon stundtals burit Endre på sina axlar, nu kan hon spela helt utan press även om hon lär sätta hög press på sig själv. 

Och hon vill inget hellre än att vinna SM-guld med Endre.

Jag läste om krönikan jag skrev när Anna meddelade att karriären var över och citerar mig själv.

"Det känns sorgligt att hon inte fick spela en SM-final för vi vet alla att hon hade avgjort den".

Jag står fast vi de orden för om Endre IF skulle lyckas nå hela vägen till Globen så skulle det inte förvåna mig det minsta om nummer 17 får en huvudroll.

Det är den typen av spelare Anna Jakobsson är.
Ränderna går aldrig ur en vinnarskalle.

 

*** 
Jag skrev ett inlägg i helgen om gotlänningarna i Svenska Cupen och vi får väl ändå hissa Emil Engqvist efter måndagens match mot svenska mästarna Djurgården.

Division 1-laget Sandvikens IF med Emil Engqvist på centrala mittfältet vände 0-2 till 2-2 under matchens tio avslutande minuter, vilket får ses som en mindre bragd.

Arbetarbladet valde att ranka Emil som en av de tre bästa i hemmalaget:

"Slet som ett djur på mitten mot ett av Sveriges jobbigaste mittfält. Vann boll och var som en igel i hasorna på Fredrik Ulvestad och Jesper Karlström. En mycket gedigen insats av den gode Engqvist".

Fortsätter Emil Engqvist så här så spelar han i en annan serie efter sommaren.

**

Dalhem IF valde att tacka nej till gratisplatsen i division 1.

Jag kan förstå att det lockade, men det var nog det rätta beslut trots allt.

Är man tillräckligt bra för division 1 tar man en direktplats och får dessutom en uppflyttningsfest.

 

Välkommen till min hörna. Här skriver jag av mig när tidningarna gått i tryck eller sidorna inte räcker till. Fokus ligger naturligtvis på gotländsk idrott.

Namn: Mattias Karlsson

Yrke: Sportchef på Gotlands Media.

Bor: Visby.

Familj: Sambo och tre barn.

Nyhetstips eller kritik mejlas till: mattias.karlsson@gotlandsmedia.se

Bloggar