I dagarna firar det anrika företaget Cementa 100 år i Slite. Med en så lång närvaro på norra Gotland är det en underdrift att säga att företaget varit medskapande i lokal utveckling. De höga skorstenarna är en naturlig del av stadsbilden, företagets investeringar i lokal idrott har byggt ett starkare civilsamhälle och gamla täkter är idag besöksmål för människor som kommer till vår ö. Cementas närvaro ger ringar på vattnet som kommer alla till del - och med ett nytt täkttillstånd kan de finnas kvar 100 år till.
Tyvärr är det inte självklart att utvecklingen får fortsätta. Med nya Natura 2000-områden och stoppade täkttillstånd hotas inte bara Cementa, utan hela stenindustrin på norra Gotland och deras väl utbyggda infrastruktur. Det vore förödande för lokal tillväxt och sysselsättning - samtidigt som de miljömässiga vinsterna är små eller negativa. Flyttar produktionen utomlands till länder med mindre effektiva cementfabriker så ökar utsläppen. Planeten lär knappast tacka oss för det.
Mycket härrör från en förvirrad debatt i Sverige, där riksdagen sätter mål om att allt mer mark ska undantas från brukande utan att ta hänsyn till vad man väljer bort. Det är fel väg om vi vill bygga ett långsiktigt hållbart samhälle som präglas av tillväxt och arbetsamhet. Att bryta malm i gruvan, plöja åkern och bruka skogen är vad som byggt svenskt välstånd. Det har också gjort oss världsledande i frågor som koldioxidsnål ståltillverkning och hållbart skogsbruk. Sådana saker ska vi inte skämmas för, utan snarare skicka på export till övriga Europa.
Med rätten att äga och bruka kommer ett förvaltarskapsansvar där man vårdar sina resurser. Det är förvaltarskapet som säkerställer att bönder håller landskapen öppna och betade. Att vår livsmedelsproduktion gör avtryck i landskapen är lika naturligt som att stenbrytande företag gör det. Vi borde inte använda lagstiftning för att sätta käppar i hjulet för brytning och brukande som kan verka obekvämt, utan istället omfamna den svenska modell där naturvärden och brukande går hand i hand. Ingen vinner på att hållbarhet och tillväxt görs till varandras fiender.
Företag med planeringshorisonter på 50 och 100 år är viktiga samhällsaktörer, som ofta agerar mer långsiktigt än politiker med fyraårsperspektiv. Vi moderater hoppas att de stenbrytande företagen finns kvar på norra Gotland för lång tid framöver. Där finns infrastrukturen, utvecklingen och tillväxten. Och utanför ön får nya hus en liten bit av Gotland, från koldioxidsnål cementtillverkning – där kalken brutits i täkter som så småningom ska bli badplatser och vattenreservoarer.