Ledare Gotlands Folkblad Få har väl kunnat undgått de kommentarer som vår nya kulturminister Amanda Lind (MP) fått på grund av sin frisyr. Allt ifrån de som ”bara” inte gillar frisyren till de som drar enormt långtgående slutsatser och till och med insinuerar på droganvändande.

Detta händer aldrig vita heterosexuella medelålders väletablerade män med högre inkomster än genomsnittet. Det var ingen som förknippade Fredrik Reinfeldts frisyr med skinheads. Ingen som insinuerade på att han sparkade ned folk med tunga kängor på fritiden. Det blev aldrig något drev mot Anders Borg på grund av hans hästsvans. Reinfeldt och Borg var för stor del av normen för att ifrågasättas.

Men om du är i utkanten av normen, exempelvis med arbetarbakgrund som Stefan Löfven, så kan du bli ifrågasatt utifrån ditt tidigare yrkesval. Är du som Amanda Lind kvinna då är det öppet mål om du avviker från normen.

I gårdagens GT kunde vi läsa redaktionschef Mats Petterssons senaste krönika. Mot slutet av den kommenterar han sin förra krönika i vilken han tog upp sin hörselnedsättning. Pettersson hade fått en massa positiva reaktioner, men även en kommentar där någon likställt ordet handikappad med svagbegåvad. Oavsett om det var ämnat som ett skämt eller ej, är det normen som talar.

Man utgår ifrån att som ”handikappad” är du utanför normen och då kan du inte ha en ställning som exempelvis Mats Pettersson har, alltså kan han inte vara ”handikappad”. Problematiken för personer med funktionshinder blir värre då man vänder på den tanken och ser dem som icke anställningsbara. Det är mycket på grund av normen och vår tolkning av ordet ”handikappad” som många med funktionsnedsättningar har svårt att få jobb. De faller utanför normen och kan därför inte ses som yrkesverksamma på samma sätt som normpersoner.

Ett steg i rätt riktning för att bryta normen för vårt sätt att se på personer med funktionsnedsättningar är att sluta upp med att använda ordet ”handikappad”, då ordet fått en negativ och grovt generaliserande betydelse för många. Om vi istället använder andra ord, exempelvis funktionsnedsättning, så kan normen ändras.

Då blir det lättare att se att personer, som exempelvis Mats Pettersson, verkligen kan fungera trots funktionsnedsättningen. Då hamnar fokus på själva nedsättningen och inte på person, vilket naturligtvis gör det lättare att hitta personligt utformade lösningar eller hjälpmedel.

Samma tankesätt måste vi ha när det gäller andra som inte faller in i normen. Vi måste lära oss förstå vad normen innebär för vårt sätt att tänka. Vi är alla marinerade med den patriarkala samhällsnorm som vi växt upp med. Så är det. Nu måste vi bli medvetna om den inverkan som samhällsnormen har på oss så vi inte blir slavar under den. Tänka ett varv till innan vi uttalar oss. Varför tänkte jag som jag gjorde? Varför blev jag negativ till den personen, utan att ens känna hen? Vad var det som stack ut? Frisyr? Hudfärg? Klädstil? Beteende? Funktionsnedsättning?

De personer som kommenterat Amanda Linds frisyr och dragit slutsatser utifrån den om hur hon kommer att fungera som kulturminister borde tänka ett varv till. För det var inte de själva som uttalade sig, det var normen som talade genom dem.