Ledare Gotlands Folkblad Jag hade en helt annan syn på hur systemet med politiska sekreterare skulle fungera här på Gotland, än hur det nu visat sig bli. Jag hade en bild av att de politiska sekreterarna skulle vara personer utan politiska uppdrag som helt och hållet skulle ägna sig åt att serva partierna och deras politiker.

Kritiken mot stockholmspolitikern från Sverigedemokraterna som, förutom sitt uppdrag som heltidspolitiker, anställde sig själv som politisk sekreterare på heltid visade på problematiken. Inte bara genom orimligheten att ha två heltidsjobb, vilka är svåra att skilja från varandra och dessutom innebär en extrem arbetsbörda (om man gör det jobb som uppgifterna kräver vill säga). Utan även genom frågan om det är klokt att personer anställda av det offentliga för att serva partiernas valda politiker också ingår bland de politiker som ska servas?

Men jag inser nu att den syn jag hade inte fungerar fullt ut på Gotland. Detta efter att Gotlands Allehanda, i en artikel publicerad 29/4, gjort en sammanställning där man kan se hur partierna gjort när de anställt sina politiska sekreterare och att P4 Gotland tagit upp frågan i går, den 7/5.

På Gotland har bara Socialdemokraterna och Centerpartiet rätt till politiska sekreterare på heltid, och ingen av de politiska sekreterare som S och C anställt har några tyngre uppdrag. Som tyngre menar jag då uppdrag i Regionstyrelsen eller nämndernas presidier.

Två partier som däremot har anställt politiker med tunga uppdrag är Sverigedemokraterna och Miljöpartiet. SD har anställt sin ordförande och sin enda ledamot av regionstyrelsen Lars Engelbrektsson och MP har anställt Isabel Enström som även hon är ledamot av regionstyrelsen för sitt parti. Detta skulle vara något jag kunde ha ordentlig kritik mot, men då bägge partierna bara har 20 procent att anställa en politisk sekreterare för känns det istället rimligt. Vem kan ha ett jobb på bara 20 procent, med relativt oregelbundna arbetstider? Att partierna då anställer personer som redan har en hel del politiska uppdrag känns naturligt. Även den lösning som Feministiskt initiativ gjort, där tjänsten som politisk sekreterare kombineras med en tjänst på det egna kansliet känns klok. Tvärt emot den syn jag hade från början. Men nu är förutsättningarna på Gotland helt skilda från de som råder i exempelvis Stockholm, och jag har full förståelse för de val som partierna gjort när de anställt sina politiska sekreterare.

De politiska sekreterarna är viktiga för politikernas möjligheter att göra ett bra jobb. Partierna får nu helt nya möjlighet att förbereda sina ledamöter inför de beslut som ska tas. Nu blir det lättare att ta fram bra underlag inför beslut. Hur ser det ut i övriga landet? Hur tänker partiet centralt? Vilka argument kan partierna föra in i den gotländska politiken?

Det finns en massa olika hjul därute i vårt politiska landskap och de ska inte behöva uppfinnas igen. Bättre förberedda politiker ger också bättre beslut. Jag tror vi kommer se en rätt stor förändring framöver när de politiska sekreterarna kommit in i jobbet. Vi kommer få bättre debatter med fler bra sakargument. Vi kommer se fler bra beslut där erfarenheter från andra kommuner, regioner och landsting tas tillvara. Trots att flera partier tillsatt toppolitiker som sina politiska sekreterare.