Underledare Gotlands Folkblad Tage Erlander var Socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister i 23 år 1946 till 1969.

Erlander vann sju riksdagsval i rad, i meningen att han kunde fortsätta regera efter dem. Det sista, 1968, var det framgångsrikaste.

Socialdemokraterna fick 50,1 procent av rösterna och egen majoritet i riksdagen.

Olle Svennings bok ”År med Erlander” (Albert Bonniers förlag) handlar om Tage Erlander. Den har fokus på några år i slutet på 1960-talet då Svenning var runt 25 år och jobbade på statsrådsberedningen.

Svenning skildrar sitt jobb under cirka tre år som brevsvarare och talskrivare med mera åt statsministern.

Men han beskriver även politiken och samhällsutvecklingen under de åren och hur Erlander var och agerade, både som Svenning mindes det och utifrån källor som Erlanders dagböcker.

Svenning bjuder på intressanta och tankeväckande insikter i sin beskrivning av både sitt arbetsliv, kollegor, fritid och annat och av politiken samt samhället. I båda finns sådant som går att känna igen och inte.

Olle Svenning är son till en ledande S-politiker i Malmö och gör partipolitisk karriär.

Enbart faktumet att han får jobb på statsrådsberedningen är ovanligt och en personlig framgång.

Platserna där var få och redan då var det konkurrens om dem och fler än Olle Svenning som gärna tagit jobb där och gjort karriär.

Den arbetarrörelse Svenning och Erlander tillhörde var stor och mäktig och stod på topp i slutet av 60-talet. Den innehöll fler delar än partiet och fackföreningen LO, exempelvis resebolag, begravningsbyrå, försäkringsbolag, tidningar och mycket annat.

Erlander gav inför sin avgång i oktober 1969 rådet ”lyssna på rörelsen” till sin efterträdare Olof Palme.

Lyssnat hade Tage själv gjort, vid sina många resor och möten.

Socialdemokratiska partiet, ja arbetarrörelsen, utgjorde i sig en kommunikationskanal där information inte bara gick uppifrån och ned utan även nedifrån och upp.

Det fanns naturligtvis mängder med samhällsproblem även på det ekonomiskt goda 60-talet att hantera för statsminister Erlander.

Svenning tar upp flera av dem, en del var andra än nu och andra går att känna igen.

En del saker framstår som idylliska i en enklare tid jämfört med i dag. Andra är liknande som nu, eller annorlunda.

Boken handlar om Erlander och hans sista regeringsår, men ger en jämförelse med vår tid.

Tage Erlander läste många böcker, även romaner. Man kan fundera hur det är med det hos ledande politiker nu.

Erlander var något så ovanligt som en både intellektuell och folklig politiker. Svenning nämner det i slutet av boken.

Man funderar: är det ens förenligt för en politiker i dag?