Gotlands Allehanda Av alla riksdagspartier är Miljöpartiet ett av dem som har det allra kämpigast i årets valrörelse. Partiet har lidit skada av åren i regering och kämpar runt fyraprocentsspärren i opinionsmätningar. I onsdags presenterade partiet sin strategi för valrörelsen, och för att hålla sig kvar i riksdagen.

Miljöpartiet tänker föga förvånande prioritera klimat och miljöfrågor i valrörelsen. Partiet vill lyfta stora frågor som havsmiljö, biologisk mångfald och förnybar energi – och stå för ett ”brett, grönt samhällsbygge” där värden som jämställdhet och social rättvisa inkluderas. Man tänker försöka dra nytta av det faktum att man har högst förtroende i miljöfrågor.

Att prioritera frågor inom vilka man redan har stort förtroende är naturligtvis en vanlig och relativt välfungerande politisk strategi. Det kräver dock att väljarna också vill tala om dessa frågor, och just nu hamnar Miljöpartiets specialområden ganska långt ned i samhällets behovshierarki. När många av samhällets fundamentala funktioner – från lag och ordning till sjukvård – framstår som osäkra är det helt enkelt färre som har tid och energi att oroa sig över och engagera sig i miljö- och klimatfrågor. Det visar även undersökningar av väljarnas viktigaste frågor.

Partisekreterare Amanda Lind pekade ut Moderaterna som huvudmotståndare, på grund av deras problembeskrivning, politik och vision för Sverige, med tillägget att man gärna vill ta debatten med Centerpartiet om miljö- och klimatpolitik. Huvudsakligen vill man kontrastera sig mot andra partiet vad gäller ”humanism och framtidstro”. Väljarna som ska fångas står till mitten eller vänster i svensk politik och efterfrågar ”miljöpolitik, medmänsklighet och rättvisa snarare än tuffare tag”. Man vill alltså gå till val som det snälla alternativet.

Det är en intressant strategi med tanke på den senaste mandatperioden. Det idealistiska partiet lovade även inför förra valet guld och gröna skogar – men fick sedan makten och upptäckte vad det innebär att regera. Friår, arbetstidsförkortning, allmän konsumtionskritik och humanare flyktingpolitik var viktiga vallöften för partiets gräsrötter. Kvittot efter fyra år i regering är dock skärpt flyktingpolitik, samarbetsavtal med Nato och att statliga Vattenfall fick sälja sina gruvor i Tyskland för vidare kolbrytning.

Ändå är man tydlig med att man vill fortsätta regera tillsammans med Socialdemokraterna, och att någon annan regeringsbildning är osannolik. Partiet som införde hårdare flyktingpolitik och kompromissade bort så gott som alla sina vallöften går alltså till val som det snälla alternativet i svensk politik. På så vis hoppas man vinna tillbaka de kärnväljare som har lämnat i besvikelse under mandatperioden – för att ingå i en likadan regering igen. Dessutom med försämrat utgångsläge än tidigare i och med att partiets mandat lär krympa.

Presenterade Miljöpartiet en valstrategi eller en önskedröm?